måndag 28 februari 2011

brev till Palme i himmeln

Året när du mördades så hade jag precis varit i Nicaragua. Du var stor där bland de politiska ledarna och bland folket. De tandlösa lantarbetarna jag tillbringade några veckor med hade samma lyster i ögonen som de utsugna statarna när de befriades ( delvis), som de första inflyttande i Vällingby, som kvinnorna på Tahrirtorget och som Mandela när han kom ut från fängelset.
När folk erövrar frihet och värdighet så erövrar dom även de djupaste i det mänskliga. Och det är därför dom glöder. När förtryckarma, utsugarna och mördarna har dragit så växer människan. Tillsammans.

Lantarbetarna på den befriade haciendan hade precis fått lära sig läsa och träffat första läkaren i sitt liv. Dom visste vem du var och många skolor döptes till Escuela Olof Palme. Förhoppningsvis heter dom fortfarande det .

Dom som mördade dig visste vad dom gjorde. Och fick vad dom ville. Ditt eget parti övergav väldigt mycket . Även om du tyvärr lät Kjell Olof Feldt påbörja avvecklingen av Wigforss och Per-Albins tänkande så tror jag att du hade kunnat bromsa lite.

I dag är fler länder befriade men samtidigt fler länder insugna i världskapitalismens och utsugnings tentakler.

Du skulle nog bli förvånad om du såg världen idag. Och lika ledsen och arg som vi är.

Dock folkens längtan kommer alltid tillbaka.
Du hade gillat vad som händer i arabvärlden , folk går ut på torg och gator och tar sin frihet och sin värdighet från korrupta diktatorer.

Du hade gillat att Cuba står starkt , men naggat i kanten.

Du hade gillat att höra att det inte blivit kärnvapenkrig.


Palme : jag lovar att pissa på Reagans, Thatchers och Bildts gravar åt dig. Hoppas du har det bra däruppe. Ta en grogg med CHe å Ho Chi Minh för mig!

Amandla!

Viva Nicaragua Libre!

Leve den internationella solidariteten!

P.S. Fidel och Nelson hälsar! D.S.