lördag 17 juli 2010

Resa och åka tåg - before Lonely Planet

Yes kids ,kontrollfreaks och filofaxkramare :man kunde resa innan det fanns Lonely Planet guideböcker ( verkar vara många som följer färdiga slingor tammefan), GPS, mobiler och allt annat som verkar livsnödvändigt nuförtiden.

Åkte rätt mycket tåg under 2008 runt om i riket.

Om man tar sin plats och det sitter någon människa där som man ska sitta bredvid så är det för mig alldeles självklart att man hälsar på varandra. Sedan kan man snacka lite dösnack ett par minuter bara för att på nåt underförstått sätt önska varandra en trevlig resa . Om man då märker att den andra är intressant, rolig eller whatever så har man en roligare tågresa framför sig.

Det verkar folk inte göra längre.

Folk tar upp sina laptops utan att hälsa på den man sitter bredvid för att det verkar vara så viktigt att göra det. Men om du tittar på deras skärmar så finner du snabbt att det är ganska få som verkligen arbetar med sina bokslut, finansprojekt, forskning eller whatever. Folk tittar på film eller spelar dataspel, dom har alltså laptopen för att fördriva tiden med och samtidigt verka "dom här 3 timmarna på tåget måste jag använda till att jobba för jag är så jävla viktig".

Förr om åren när man åkte tåg så fick man fördriva tiden bäst man kunde : sova, titta ut genom fönstret , läsa en bok eller snacka med grannen.

Jag minns väldigt starkt att jag satt på ett tåg från Köpenhamn mot Sthlm när nyheten om Palmemordet kom. Folk var förstås chockade/ledsna ( en och annan försökte jubla men blev snabbt hotad med generalstryk) men det uppstod ett gemensamt behov av att prata. Hela vagnen surrade, jag försökte snacka lite vett med nån som hade vidlyftiga konspirationsteorier om judarna med mera.

Jag är ganska säker på att i en nutida svensk tågkupé som nås av en nyhet om något riktigt stort eller allvarligt så kommer folk inte börja prata med varandra. Det blir upp med laptopen istället. Var och en för sig. Människor som isolerar sig från varandra . Farligt tror jag.

Minns en hel del intressanta samtal med alla möjliga sorters människor som man suttit bredvid på flyg eller tåg. Människor man inte skulle ha mött annars .Till och med haft väldigt bråttom till en flygplatstoalett på Oslo tillsammans med en snygg tjej som satt bredvid på planet...

Om man går vilse eller försöker hitta vägen så frågar man folk på vägen. Det är att resa för mig, att möta /utforska andra människor . Inte att titta i en guidebok eller en jävla GPS-mojäng för att hitta från Djurgården till Slottet.

När folk i det moderna desinformationssamhället sen blir sjuka av stressen och förvirringen så kan dom eller samhället betala dyra pengar för terapeuter och coacher och beteendevetare som talar om för dom att det är mindfulness som gäller.

Mindfulness = den svåra konsten att inse att man behöver ha tråkigt ibland . ta det lugnt. Lär dig att vänta. Lär dig att det inte behöver "hända" nåt varje sekund. Logga ut. Ta en holk :p . Sitt och titta ut genom en tågkupé. Häng på en balkong och rök och glo på folk . Ganska basic faktiskt men oj vad svårt för den nutida svensken.

DET VAR BÄTTRE FÖRR!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar