tillfälliga jobb - before Manpower

ok kids håll i er Iphone nu men det fanns en tid när det inte fanns bemanningsföretag.
yes sir så var det och remember det är typ när ni var en ljummen sup i farsans fickplunta.

När man var ung och behövde stålars/flis/dinero och var redo att ta vilket påhugg som helst så gick man på Arbetsförmedlingen. Det fanns tillfälliga jobb på platsbanken (stora jätteterminaler med utskrifter på hålskrivare) men det bästa var Holländargatan även Östgötagatan.
Stort väntrum. Massa folk, dom flesta rätt så slitna. Klientelet var en storstadspittoresk blandning av alkisar som hade huvudet precis ovanför vattenytan, sen en och annan blatte , en och annan "jag-är-egentligen-poet-och-väntar-på-att-Bonniers-ska-förstå-min-storhet" och lite andra lösa existenser vilket ju utgör själva nerven och kryddan i en metropol såsom Tjockhult .
Det gällde att hänga på låset , dom rutinerade var där ett par timmar innan öppning för att få bra platser i väntrummet.

När verksamheten drog igång så kom någon äldre tjänstemannafarbror -förmodligen hette han Bosse och hade flanellskjorta,kulmage och träskor- och började ropa ut dagens / veckans påhugg.
"Disk Älvsjömässan tre man , 60 spänn i timmen"
"Riva bygge Solna två man , 80 i timmen"
"Städa skola en man, 60 i timmen"
Och så vidare.
I det läget handlade allt om rutin. Det fanns ställen där man fick lunch , det fanns ställen som var kända för att vara generösa med att lägga på en extratimme och det fanns arbetsplatser som var allmänt snåla och jiddriga. Dom som kunde satt och vänta på rätt anvisning och högg som kobror medans vi fjunisar inte riktigt hängde med i svängarna.
När man räckte upp handen på anvisat jobb så brukade tjänstemannaBosse vara lite trött och ge lappen till närmaste gubben, det var därför dom rutinerade satt nära luckan...

Bosse var dock stenhård: den som strulade med att inte sköta anvisat jobb blev portad/nonchad bra länge.

Efter några arla morgontimmar på tillfällighetsförmedlingen skingrades skaran av poeter, alkisar, nyanlända invandrare och annat patrask till olika arbeten runtom i länet. Man diskade, rev, städade, slet på lager och allt möjligt annat. Efter uträttat värv fick man lön och lönespecifikation i handen och gick antingen till bolaget för Rosita, skrivarstugan för nya dikter,familjen för att spara till att starta en pizzeria eller Kvarnen för storslagna aftnar med kamraterna.

Det fanns också legendariska ställen för tillfällighetsarbete : Banankompaniet där man lassade ut båtarna med bananlådor manuellt . Jag var aldrig där back in the glory days men körde lastbil med bananer åt dom långt senare i en förvirrad period av mitt liv. Dessutom fanns en skum lokal i backen vid verkstadsgatan där det förmedlades svarta byggjobb, vet folk som gick bredvid elektriker och höll i kabelrullen och fick hutlösa stålars i fickan när Globen skulle bli klar. Mond Bygg om minnet inte sviker.

Nuförtiden måste 20-åringarna vara käck och glad och skriva CV som en jobbcoach hjälpt en med för att få förmånen att sitta och vänta på att Manpower ska ringa.

DET VAR BÄTTRE FÖRR!